lilla skabbiga jag

ibland vaknar man bara och känner sig "usch". eller nej, mer som ett stort, rött, blinkande, neonprytt "URK". och då vill man helst av allt vara ensam och göra sig iordning, så att man liknar en levande varelse igen och inte en zombie.

men min tajming är alltid dålig, jag lyckas aldrig vara ensam. nej, här vaknar man brevid sitt stackars offer till pojkvän. jesus. när han slår upp ögonen och tittar på dig förväntade du dig inte direkt att han skulle säga:
"- nämen, vad söt du är"
söt, URSÄKTA ?! helst vill jag skrika till svar:
"- HAR DU FÅTT CANCER I SYN-NERVEN, PUCKO ?! jag är fan inte söt, jag är skabbig och äcklig. blek, finnig och med smink utsmetat i hela ansiktet. jag har inte varit inom tio meters radie av en dusch på två dagar och mitt hår ska vi inte ens prata om."
men istället kläcker man ur sig till svar:
"- öh, tack ?"

herregud.
KÄRLEKEN ÄR BLIND sägs det. KÄRLEKEN GÖR DIG BLIND säger jag.

idag får jag äntligen träffa både linda och fidde. hjärta på idag.

kommentarer
Postat av: MAMI

du är aldrig urk. du är alltid nutt :*


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

trackback